Det ar onsdag morgon. Vi sitter i den lilla tradgarden som tillhor Almond house och lapar morgonsol, dricker te och laser lite i vara medhavda bocker.

 I lordags eftermiddag anlande vi till Nelson, en lite smasomnig men valdigt gemytlig stad pa vag ut till Abel Tasman Naional Park. Vadret var for tillfallet ganska soligt och mangden turister pa turistbyran var orovackande stort. Dar stod vi utan talt, utan stormkok, utan sovsackar utan nastan nagonting och i princip allting var fullbokat. Efter en maratonlang tid vid disken hade vi lyckats sy ihop var tillvaro de narmsta dagarna och kande plotsligt en smula hopp gro i vara sinnen.

 Natten spenderade vi hos Anne som hade B&B i en gammal kolonialistvilla hogst upp pa hojderna med utsikt over hela Nelson, havet och nationalparken. Fantastiskt. Hon bjod pa hembakat brod och berattade historier fran sin tid som  ambulerande sjukskoterska i Alaska.

Sondagen agnade vi at att ga lite grand pa The Abel Tasman Coastal Track och njot av vyerna over havsbukten och den fina skogen som faktiskt mest bestod av barrtrad. Vi noterade ocksa kutymen att halsa vanligt pa alla andra vandrare pa leden och det blev till slut ett himla hejande eftersom vandrartatheten narmast var att likna vid en myrstig.

Pa mandagsmorgonen var det dags for var efterlangtade kajakpaddling. Dagen till ara verkade Fredrik betydligt piggare och det vagde upp det trista faktum att regnet aterigen stod som spon i backen.  Vi hamnade i en grupp med 8 turister och en guide, Luke, som visade sig vara en riktig lustigprick. Han kryddade dagen med historier om nar han blev stungen 12 ganger i hacken av getingar pa ett utedass och standiga ironier over tyska turister (som for en gangs skull saknades i gruppen). Till dagens hojdpunkter horde paddlingen i en salkoloni full av smakutar och till lagpunkterna horde regnet som inte ville ge sig.

Vi sov ovantat gott pa ett flytande vandrarhem som agdes av fore detta strandraggaren coola Chris men som skottes av hans tjocka dotter som for runt med disk, matlagning, stadning, baddning, kaffekokning osv.

Pa tisdagen hade vi kajaken for oss sjalva och efter bara nagon timme pa vattnet sprack solen genom molnbarriaren och vi fick en helt otroligt fin dag i vikar och vrar med stralande sol, smaragdgrona vatten och en Lotta med brand skalp (solhatten akte av i det furiosa paddlandet).

Jattenojda med dagen spenderade vi kvallen pa The Sprig & Fern, en lokal pub med ett eget bryggeri. Deras sommarlager, Draught och Bitter var helt ljuvliga. The Sprig & Fern ar det andra mikrobryggeriet i Nelson vi besoker och det verkar som att Nya Zeelandarna har kommit pa det har med kvalitet i liten skala. Forutom dessa fantastiska lokalproducerade oler sa maste vi ocksa bekrafta all tidigare horsagen om det goda kaffet. Varenda landsortskafe har en riktig espressomaskin och vi har noterat en rad sma lokala rosterier. I Wellington bodde vi till exempel granne med ett kafe dar halva lokalen upptogs av deras valdiga rostningsanlaggning (som naturligtvis intresserade en gammal processingenjor) och andra halvan av lyriska kaffedrickare som smuttade pa olika singelrostar med eller utan mjolk.

Idag styr vi kosan mot Marlboroughs vindistrikt och hoppas fa provsmaka nagra fina Sauvignon Blanc och Gewurztraminer.

No worries!

FoL